En gullig förlossningsberättelse.
På torsdag - nästkommande vecka är det ettårsjubileum för min lilla dotter. Tänkte därför sammanfatta vad jag minns av den där onsdagen, för ett år sedan.
Mitt i natten. Klockan är runt elva tisdag kväll och jag har riktigt jobbiga sammandragningar. Sambon jobbar natt och får inte störas då han har hand om en VIP grupp och övriga personalen på hans jobb har personalfest.
Klockan 01:15. Ringer vårdguiden och frågar hur värkarna känns,
"Alltså, det kommer var femte minut, håller i sig i kanske tjugo sekunder, och så håller det på så. Bör jag checka med BB support?"
Kvinnan i telefonen:
"Eh...? Ja?"
01:25 börjar gråta. Får panik. Två barn ligger och sover i sängen i rummet intill. Sambon jobbar och vet ingenting och bebis är påväg.
01:27 biter mig själv i läppen. Det är bara mesar som gråter förihelvete! Ringer BB support och ber dom förklara vad jag känner. Hon skrattar åt mig och ber mig åka in när det börjar göra ont och kommer mer regelbundet. Börjar gråta mer.
01:40 skickar iväg ett sms till sambon. "Jag vet att vi kom överens om att det var absolut förbjudet att föda barn idag, men du kanske bör fundera på att komma hem."
02:15, ringer min mamma. Gråter, skrattar, ger mamma panik som rusar över. Bjuder på té, väcker barnen varav sonen utvecklar feber på grund av sin oro över att jag har ont.
04:25 väcker svärmor och ber henne ta ledigt från jobbet och göra sig i ordning.
05:15, sambon smyger hem till ett fullsatt hus. Klär på sin dotter, packar ned det sista i bb väskan, kör hem sin dotter, min mamma, min son till min mamma och hämtar därefter upp sin mamma.
07:15 kommer hem och hämtar mig. Åker mot BB.
08:25 framme vid BB. Hamnar i ett undersökningsrum där det konstateras att jag är 3 cm öppen.
09:10 äter frukost i cafeterian på sjukhuset.
10:15 promenerar runt... På sjukhuset.... Runt runt.
12:25 går tillbaka och blir undersökt. 4 cm öppen, blir ombedd att åka hem. "HELL NO!"
12:40 går än en gång runt på sjukhushelvetet. Runt. Runt. Runt.
14:26 blir undersökt ytligare en gång. 6 cm öppen. Skriker att "min fitta brinner!" Upprepade gånger. Får ett rum fem minuter senare.
15:15 epiduralen läggs fel. Byte av narkosläkare.
15:45 nya narkosläkaren kommer in, "FITTAN BRINNER" är det enda jag får fram, i hög ton. Svärmor försöker lugna mig, jag ryter till. Svärmor backar.
16:20. "Vattnet kommer snart gå nu." Sa barnmorskorna och klädde sig i regnställ och paraply. Inget vatten gick. "Jag dör! Nu dör jag! Jag ser ljuset!"
"Det är bara jag som lyser här! Jag ska se hur det går för dig! Jag ser ett huvud! Känn!"
"För i helvete få ut ungjäveln bara!"
16:45!! Jag kommer ta livet av mig om ungjäveln inte tittar ut snart
16:46!! Hjälp mig då för i helvete!
16:47!! JAG KOMMER MÖRDA ER ALLA OM MITT BARN INTE KOMMER UT NU!
16:48 "Tryck! Ta i nu! Kom igen. En sista gång nu bara så kommer huvudet ut. Tryck tryck tryck!"
"Men för i helvete!! jag ligger inte här för att jag njuter av ett huvud mellan mina ben - jag hade hellre legat hemma och käkat popcorn och kollat på FIIIILM-AAAAAAJ SOM SATAN!
16:52. "Tryck nu. En sista gång så får du ditt barn på magen sen."
"Lägg av! Sluta LJUUUUG."
Plop, dotter på bröstet.
There you go!