1

Trimmer.

Direkt efter min dotter var född så fick jag syn på någonting jag inte sett på över fyra månader. Och fy fan vilken röra det visade sig vara. Fullt av ogräs precis över allt. Och engångshyvlar var inte precis någonting hjälpsamt i detta fall. Det krävdes något mycket mer intensivare för att få ordning på oredan. Det var nästan så att farsans grästrimmer efterlystes. Men jag bet mig i läppen för att undvika att involvera honom i detta. 

Dagarna innan hade jag gjort ett olyckligt försök i att trimma den lilla innan självaste förlossningen. Men herregud vilket projekt det visade sig att vara. Osmidig som ett kylskåp kunde jag varken föra mina ben åt höger eller vänster och med min foglossning så var jag mer rörelsehindrad än vad jag tänkt mig vara sju månader tidigare...

När jag väl blev av med magen och fick se Fiffi på nära håll så insåg jag vad barnmorskorna hade stått och stirrat på i flera timmar. Oh my God. Konstigt att de inte frågade om jag gick på cellgiftsbehandling med min Fiffi!

Man glömmer fort hur handikappad man faktiskt är som gravid.
Jag lider med er. ♥♥♥